Hur kommer det sig att vissa blir missbrukare och andra inte? Vad är det som gjorde att vissa föll för mycket för det där ruset som går i kroppen? Så underbart kan det inte vara? Vem vill dränka sina sorger i något som inte gör det bättre, vare sig för sig själv eller för dem runt omkring en? Hur går tankarna hos den människan som sitter i sitt hem och tar de där extra glaset vin bara för att?

Det är mycket jag inte förstår. Klart, jag kan tycka att det är kul att festa någon gång med mina kompisar och att det är okej att dricka någon gång ibland, men aldrig i hela mitt liv skulle jag vilja sitta med ett glas i handen varje dag för att "det hjälper mig". Jag förstår inte hur man kan säga att det hjälper. Det kan de ju bara inte göra för någon. Det gräver bara djupare sår.