Nu är det klart. Det här var det jag fått ihop. Hoppas jag inte glömt någon viktig punkt eller fått det att verka orimlgt eller oförståligt. Jag har fått lära mig mycket av det här arbetet och jag är nöjd med mitt resultat. Mycket fakta som jag fick fram kom som en chock, medans annan information var väldigt rimlig. Jag har fått mycket att fundera över och även hur jag ser på saker och ting.

Exempel, att folk ofta tycker att människor som lever runt missbrukare måste berätta för någon, men skulle jag göra det?

Det är många tankar som gått runt i huvudet. Jag är bara väldigt glad att jag själv inte behöver uppleva en sådan situation.

Det har varit kul att få den här uppgiften. Det blev liksom lite variation från annat vi gjort iår. Det var också bra att man kunde lägga upp det i olika inlägg så det blev lite i taget istället för allt i en enda stor klump med text.

Nu blickar jag bara framåt till sommaren och hoppas att alla kommer få en skön sommar!

Tjing'

En missbrukare visar inte upp sig för världen. Den vill inte säga "hej här är jag och jag gillar min drog". Istället håller de sitt missbruk hemligt. Ändå vet alla om det, eller åtminstone de flesta, bara att ingen vill veta om det och istället blundar för problemet. Men varför är vi utomstående individer så fega att vi inte står upp och räcker ut en hand?

De missbrukare som inte är villiga att göra något åt saken och väljer drogen före familjen, ska vi sitta och titta på när missbrukaren lämnar sina barn ensamma och inte bryr sig när de behöver han/hon som mest?

När de blir slagna, misshandladee, skrämda, skadade inte bara fysiskt men även psykiskt, ska vi inte kunna göra något i det läget? Är inte de människorna värda det?

Missbruket drabbar inte bara en individ, det förstör liv för många. Gör en insats!

Alla anhöriga som han en missbrukare i hemmet vill gärna blunda för det. Jag klandrar dem inte för det. Inte det minsta. Jag skulle göra precis samma sak. Förneka är nog deras enda val. Hur skulle det annars bli. Ska de vara oroliga att de ska bli slagna igen om de berättar. De kan tas ifrån sin familj. Mamma eller pappa kanske måste åka i fängelse. Hur ska man känna då? Skuldkänslorna skulle nog översvämma i kroppen om man vet att man vittna för att sin egen förälder skulle sitta i fängelse flera år.

Många vågar inte berätta. Det är oftast att skolan, dagis eller arbetsplats märker av något och larmar. Det är mot deras vilja, men de har en skyldighet att berätta det de vet.

Varje dag sitter det barn på socialtjänsten och berättar hur deras föräldrar slår dem, antastar dem, lämnar dem, allt för droger. Hur skulle du känna om du såg ett av dessa barn? Vem skulla du skylla?

Man säger att det ska vara skillnad på missbruk och beroende, men är det inte samma sak? Ett missbruk är att du konsumerar och skadar andra och dig själv, men ofta är det så att en missbrukare inte vill sluta konsumera t ex alkohol även om det skadar familjen, vänner, arbete, etc.

Den bild jag har fått av just missbrukare är ju inte den att de kan sluta när de vill. De har ju ett beroende som skapar ett missbruk. Kan man inte bara se det som samma sak då? Det kan ju inte vara fel att säga missbrukare till en beroende då, eller?

Hur kommer det sig att vissa blir missbrukare och andra inte? Vad är det som gjorde att vissa föll för mycket för det där ruset som går i kroppen? Så underbart kan det inte vara? Vem vill dränka sina sorger i något som inte gör det bättre, vare sig för sig själv eller för dem runt omkring en? Hur går tankarna hos den människan som sitter i sitt hem och tar de där extra glaset vin bara för att?

Det är mycket jag inte förstår. Klart, jag kan tycka att det är kul att festa någon gång med mina kompisar och att det är okej att dricka någon gång ibland, men aldrig i hela mitt liv skulle jag vilja sitta med ett glas i handen varje dag för att "det hjälper mig". Jag förstår inte hur man kan säga att det hjälper. Det kan de ju bara inte göra för någon. Det gräver bara djupare sår.

Hejsan, Nu är det igång!
Jag har nu startat min blogg och den är för ett fördjupningsarbete i min kurs Svenska A. Den ska handla om alkoholmissbruk. Det är kanske ett känsligt ämne för många, men jag tycker det är en viktig fråga att ta upp. Jag tycker det är intressant, men för andra är det kanske en skam att visa upp missbrukets sidor. Jag hoppas i alla fall att jag kommer lära mig mycket av det här.

Allt är uppdelat för att man ska hitta i bloggen bättre och för att se sambandet mellan texterna. Kategorierna hjälper till att skilja texterna åt.

That's all for now.
Tjing.